Fredag 8.2.2030

3 årgången

Fjärde söndagen efter trettondagen

Julkretsen, trettondagstiden

Alppilan kirkon alttari

Liturgisk färg: grön

Två altarljus

Jesus hjälper i nöden

Denna söndags budskap uppmanar oss att ta vår tillflykt till Jesus. Han hjälper i inre och yttre nöd. Också naturkrafterna är honom underdåniga. Vi människor är i allt beroende av honom. Tron på vår Frälsare, honom som stillade stormen och räddade Petrus från att drunkna, övervinner hopplösheten och ger ny förtröstan.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.

Ps. 66:5

Psalm:

Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden.
Andra for på skepp över havet
och drev handel på de stora vattnen.
De såg Herrens verk,
hans under i havets djup.
Han befallde, och en storm blåste upp,
som fick vågorna att gå höga.
De kastades mot himlen och mot djupen,
modet svek dem i faran.
De vinglade och raglade som druckna,
deras färdighet var till ingen nytta.
Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han förde dem ut ur deras trångmål.
Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.

Ps. 107:1–2, 23–31

Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Antifonen upprepas

Hallelujavers

Väldigare än de stora vattnens brus,
väldigare än havets bränningar,
ja, väldig är Herren i höjden.

Ps. 93:4

1 Kung. 17:1–6

Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till Achav: ”Så sant Herren lever, Israels Gud som jag tjänar, under de närmaste åren skall det varken falla dagg eller regn annat än på min befallning.” Herrens ord kom till Elia: ”Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.” Elia gjorde som Herren hade sagt, han gick till Kerits bäckravin öster om Jordan och slog sig ner där. Korparna kom med bröd och kött till honom både morgon och kväll, och han drack ur bäcken.

Hebr. 11:23–27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

Joh. 6:16–21

När det hade blivit kväll gick Jesu lärjungar ner till sjön och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. Det blåste hårt och vågorna gick höga. När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten. De blev rädda, men han sade till dem: ”Det är jag, var inte rädda.” Då ville de ta med honom i båten, och med ens var den framme vid stranden dit de var på väg.

Dagens bön

1

Vår Fader och Gud.
Du sände din Son in i vår oroliga värld.
Skänk oss din heliga Ande,
så att vi litar på Jesus Kristus,
han som finns mitt ibland oss
och som också vindarna lyder.
Hjälp oss att ta emot varje dag
som en gåva av dig,
tills vi får vara hos dig
i ditt oförgängliga liv.
Hör oss för Jesu Kristi skull.

2

Jesus, du var med i båten när det stormade.
Ibland har vi svårt att våga tro
att du finns med oss här i vår båt.
Därför blir vi rädda, som lärjungarna.
Men du är inte rädd.
Du hör oss när vi ber
och vinden lyder dig.
Tack för att du tar hand om oss
och är oss nära.
Vi prisar dig, vår Herre och Frälsare.

3

Gud, du vet att vi ofta är rädda
Vi är rädda för sjukdom och sorg,
vi är rädda för döden.
Vi driver i storm på ett nattligt hav.
Tag hand om vår resa
över de mörka vattnen.
Hör oss för Jesu Kristi skull.

4

Evige Gud,
när starka krafter bryts ner
och allt är tomhet
rubbas vi i vårt högmod.
Lär oss att hoppas på dig
när vi har det svårt.
Beskydda oss och ta emot oss
som en hamn där vi får vila.
Fader, lär oss att leva i dig.