Långfredagen

Påskkretsen, fastetiden

Pihlajamäen kirkon alttari

Liturgisk färg: svart

Inget altarljus

Guds Lamm

Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför är detta en stor dag i kristenheten. Detta märks redan i benämningarna på olika språk. I de slaviska språken och också i ungerska och estniska används beteckningar som betyder ”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede). Den engelska beteckningen Good Friday, ”den goda fredagen”, leder tankarna till försoningens dyrbara gåva. I de romanska språken talas det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen (prefixet kar- betyder sorg i gammal tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika versioner endast i de nordiska länderna.

Långfredagens bibeltexter följer händelserna på Golgata ända från korsfästelsen fram till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst har traditionellt ägnats åt Kristi begravning. Gud har helgat också vår egen grav till ett vilorum.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Min Gud, min Gud, varför har du
övergivit mig?

Matt. 27:46

Psalm:

Men jag är en mask,
inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in
och rädda honom
– han är ju älskad av Herren.”
Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid
min moders bröst.
Från min födelsestund är mitt liv
i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit
min Gud.
Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar
från Bashan.
De spärrar upp sina gap
som rovlystna, rytande lejon.
Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!

Ps. 22:7-20

Antifonen upprepas

Psalmstrof

Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.

Upp. 5:12

Jes. 53

Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp
inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd
och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas
genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel
bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

Hebr. 5:7-10

Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Luk. 23:32-46

De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När soldaterna kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem. Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: ”Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.” Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.” Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”
Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Dagens bön

1

Herre, vi tackar dig
för att ditt kors har rests mitt ibland oss.
Låt det vittna om din närvaro,
om kärleken som segrar genom att lida.
Låt oss bli stilla inför korset,
så att vi hör och tar emot dess budskap.
Dig vare ära i evighet.

2

Allsmäktige evige Gud.
Du sände din Son att leva som människa
och att lida och dö för människornas skull.
Ge oss nåd att efterlikna honom
i ödmjukhet
och att minnas hans frälsande lidande.
Hjälp oss att leva i gemenskap med honom
och med honom få dela
uppståndelsens glädje.
Hör oss för din Sons Jesu Kristi skull.

3

Herre, ditt kors restes mitt i vår värld.
Mitt i vår jordiska verklighet står det
vänt mot lidandet och ondskan.
Hjälp oss att bli stilla inför korset
nu när mörkret faller.
Låt korset vara ett hoppets tecken för oss,
Herre,
du som brann av kärlek
till alla människor.
Dig vare ära i evighet.