Onsdagen i stilla veckan

Påskkretsen, fastetiden

Malmin kirkon alttari

Liturgisk färg: violett eller blå

Två altarljus

Jesus döms

Stilla veckan inleds med palmsöndagen. Under denna veckas gudstjänster kan man på olika sätt följa med i Kristi lidandes historia. Man kan t.ex. varje dag i stilla veckan (utom på skärtorsdagen) gå igenom hela passionshistorien enligt olika evangelier, på måndagen enligt Matteusevangeliet, på tisdagen enligt Markus, på onsdagen enligt Lukas och på fredagen enligt Johannes.

Ett annat sätt är att använda det textmaterial för vardagarna i stilla veckan som finns i evangelieboken.

Dessutom finns det möjlighet att dela upp passionshistorien på olika dagar genom att följa de akttexter som är sammanställda ur olika evangelier. Till måndagen hör Jesu bön i Getsemane, hans fängslande och Petrus förnekelse (andra akten), till tisdagen rättegången inför Pilatus och Herodes (tredje akten) och till onsdagen domen och Golgatavandringen (fjärde akten). Kristi korsdöd (femte akten) och begravning (sjätte akten) hör till långfredagen. På skärtorsdagen används den första aktens berättelse om nattvardens instiftelse.

Kristi lidandes historia kan ytterligare följas med hjälp av de traditionella korsvägsandakterna. Korsvägen består av flera ”stationer” som börjar med att Jesus döms till döden och slutar med hans begravning. Man kan också följa korsvägen genom att kombinera olika stationer.

Bibeltexterna

Psaltarpsalm

Antifon:

Jag är betryckt och plågad,
rädda mig, Gud, och för mig
i säkerhet.

Ps. 69:30

Psalm:

Svara mig, Herre, i din
trofasta godhet,
vänd dig till mig i din
stora barmhärtighet.
Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
jag är i nöd, skynda dig att svara.
Kom till mig och gör mig fri,
befria mig från mina fiender.
Du vet hur jag blir smädad,
hur jag lider hån och skam,
du ser ju alla mina ovänner.
Deras hån har krossat mig,
mitt hjärta finner ingen bot.
Jag hoppades på medkänsla
men förgäves,
på någon som ville trösta mig,
men ingen fanns.
De förgiftade min mat,
i min törst fick jag ättika att dricka.
Må deras bord bli en fälla för dem
och deras offermåltid en snara.
(Men jag är betryckt och plågad,
rädda mig, Gud, och för mig
i säkerhet.
Jag vill prisa Guds namn med sång
och tacka och lova honom.
Det behagar Herren mer än tjurar,
offerdjur med horn och klövar.
De betryckta skall se det och glädjas,
ni som söker er till Gud skall få
nytt mod,
ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte de fångna.)

Ps. 69:17-23 (30-34)

Antifonen upprepas

Jes. 49:1-6

Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.
Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd
och gömde mig under sin skyddande hand,
han gjorde mig till en vass pil,
som han förvarade i sitt koger.
Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.
Jag tänkte:
Förgäves har jag ansträngt mig,
fruktlöst och fåfängt förött min kraft.
Ändå skall Herren ge mig min rätt,
min lön finns hos min Gud.
Nu har Herren talat,
han som skapade mig till sin tjänare
redan i moderlivet,
för att jag skulle föra Jakob tillbaka
och låta Israel samlas hos honom.
Så skulle jag vinna ära inför Herren
och min Gud vara min styrka.
Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå
över hela jorden.

Rom. 5:6-11

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

Luk. 23:13-31

Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade: ”Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.” Då skrek hela hopen: ”Döda honom och låt oss få Barabbas fri.” (Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.) Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus. Men då ropade de i ett: ”Korsfäst, korsfäst honom!” För tredje gången sade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.” Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan, och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde. Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus. En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?”

Dagens bön

1

Herre Jesus, vi tackar dig för den tunga väg
som du gick med korset.
Tack för att du kallar oss att följa dig.
Ge oss styrka att bära vårt eget kors
och att frimodigt bekänna ditt namn.
Hör oss, du som med Fadern
och den heliga Anden
lever och härskar i evighet.

2

Käre Frälsare,
du har sagt:
”Om någon vill gå i mina spår,
måste han förneka sig själv
och ta sitt kors och följa mig.”
Låt oss för Guds rikes skull
vara beredda att gå vår egen korsväg.
Herre, låt oss göra det frivilligt
och med glädje.
Hör oss, du som med Fadern
och den heliga Anden
lever och härskar i evighet.

3

Helige Herre och Härskare,
om dagen ropar allt utgjutet blod till dig,
och om natten fortsätter de grymma
att utöva sin ondska.
Du vet det,
du som hånfullt blev hälsad som konung
av dem som misshandlade dig.
Vi, som hör samman
med både plågare och offer,
ber vid foten av ditt kors
om nåden att kunna välja sida.
Herre, låt oss få tillhöra dig.